Författareadmin

Mose

Mirakler i Gamla Testamentet

   

Gud delade Röda Havet!

Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla.”

Sedan sade HERREN till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark. Se, jag skall förhärda egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem, och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. Egyptierna skall inse att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.”

Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra.

Och Mose räckte ut handen över havet, och HERREN drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet. Men när morgonväkten var inne, såg HERREN från pelaren av eld och moln ner på egyptiernas här och förvirrade den. Han lät hjulen falla av deras vagnar, så att det blev svårt för dem att komma fram.

Då sade egyptierna: ”Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna.” Och HERREN sade till Mose: ”Räck ut handen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och HERREN strödde omkring dem mitt i havet. Vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.

Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. På detta sätt frälste HERREN den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. När Israels barn såg den stora makt som HERREN hade visat mot egyptierna, fruktade folket HERREN.

Och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.

(2 Mos 14:13-31)

Gud gjorde vattnet friskt!

Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. Då knotade folket mot Mose och sade: ”Vad skall vi dricka?”

Men han ropade till HERREN, och HERREN visade honom ett slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött.

2 Mos 15:23-25

Gud gör matunder!

Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för HERRENS hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger.”

Då sade HERREN till Mose: ”Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. När de på sjätte dagen lagar till vad de har fört hem, skall det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.” Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är HERREN som har fört er ut ur Egyptens land, och i morgon skall ni se HERRENS härlighet. HERREN har hört hur ni knotar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle knota mot oss?” Och Mose fortsatte: ” HERREN ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för HERREN har hört hur ni knotar mot honom. Men vilka är vi? Ni knotar inte mot oss utan mot HERREN.”

Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels menighet: Träd fram inför HERREN, för han har hört hur ni knotar.” När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i molnskyn. Och HERREN sade till Mose: ”Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är HERREN, er Gud.”

På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret. När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som HERREN har gett er att äta. Och detta är vad HERREN har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält.”

Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting.

Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.

(2 Mos 16:2-18)

Mose slår på klippan – Gud låter det komma vatten!

Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.”
Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni HERREN på prov?” Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”

Då ropade Mose till HERREN och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.” HERREN svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.

Mose gjorde så inför de äldste i Israel.

(2 Mos 17:2-6)

Svenska Folkbibelns översättning

Jesus Uppväcker Döda

Mark. 5:35-42
 ¶ Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade:» Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.» 36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.» 37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder. 38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt. 39 Och han gick in och sade till dem:» Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.» 40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg. 41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne:» Talita, kum» (det betyder:» Flicka, jag säger dig, stå upp»). 42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
 

Joh 11:33-45
 ¶ Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd 34 och frågade:» Var haven I lagt honom?» De svarade honom:» Herre, kom och se.» Och Jesus grät. 35 Då sade judarna:» Se huru kär han hade honom!» 36 Men somliga av dem sade: 37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?» 38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången. 39 Jesus sade:» Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom:» Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.» 40 Jesus svarade henne:» Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?» 41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade:» Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.» 43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst:» Lasarus, kom ut.» 44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem:» Lösen honom, och låten honom gå.»
45 ¶ Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Ännu fler bibelord om helande hittar du här:

Jesus Driver ut Demoner

Luk. 4:33-35

 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst: 34 »Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.» 35 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade:» Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada.

 

Matt. 9:32-33

När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt. 33 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade:» Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.»

Mark. 5:1-20

 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön. 2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där; 3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom; 4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom. 5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar. 6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom 7 och ropade med hög röst och sade:» Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.» 8 Jesus skulle nämligen just säga till honom:» Far ut ur mannen, du orena ande.» 9 Då frågade han honom:» Vad är ditt namn?» Han svarade honom:» Legion är mitt namn, ty vi äro många.» 10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten. 11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet. 12 Och de bådo honom och sade:» Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.» 13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön. 14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett. 15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad. 16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen. 17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område. 18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom. 19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom:» Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.» 20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.

JESUS UPPVÄCKER DÖDA

Mark. 5:35-42

 ¶ Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade:» Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.» 36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.» 37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder. 38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt. 39 Och han gick in och sade till dem:» Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.» 40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg. 41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne:» Talita, kum» (det betyder:» Flicka, jag säger dig, stå upp»). 42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.

 

Joh 11:33-45

 ¶ Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd 34 och frågade:» Var haven I lagt honom?» De svarade honom:» Herre, kom och se.» Och Jesus grät. 35 Då sade judarna:» Se huru kär han hade honom!» 36 Men somliga av dem sade: 37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?» 38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången. 39 Jesus sade:» Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom:» Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.» 40 Jesus svarade henne:» Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?» 41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade:» Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.» 43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst:» Lasarus, kom ut.» 44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem:» Lösen honom, och låten honom gå.»
45 ¶ Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.

Ännu fler bibelord om helande hittar du här:

Jesus Botade Alla Som Kom till Honom

JESUS BOTADE ALLA SOM KOM TILL HONOM

Matt. 4:23-24

 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket. 24 Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama; och han botade dem.

Mark. 5:26-34 
Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år, 26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne. 27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel. 28 Ty hon tänkte:» Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.» 29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.

30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade:» Vem rörde vid mina kläder?» 31 Hans lärjungar sade till honom:» Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: ‘Vem rörde vid mig?’» 32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta. 33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen. 34 Då sade han till henne:» Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»

 

Matt. 14:35-36 

 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka. 36 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.(botade)

  

Joh. 4:46-53 

 Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk. 47 När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden. 48 Då sade Jesus till honom:» Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.» 49 Mannen sade till honom:» Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.» 50 Jesus svarade honom:» Gå, din son får leva.»

 

 Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick. 51 Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.» 52 Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom:» I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.» 53 Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom:» Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.

Matt 12:10-15

0 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade:» Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för. 11 Men han sade till dem:» Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det? 12 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»

13 Därefter sade han till mannen:» Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. –
14 ¶ Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom. 15 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,  

 Matt 15:30-31

Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem, 31 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud

Luk. 5:15-26 

 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
17 ¶ Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare-sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem-och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom. 18 Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus. 19 Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus. 20 När han såg deras tro, sade han:» Min vän, dina synder äro dig förlåtna.»

21 Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så:» Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?» 22 Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem:» Vad är det I tänken i edra hjärtan? 23 Vilket är lättare att säga: ‘Dina synder äro dig förlåtna’ eller att säga: ‘Stå upp och gå’? 24 Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame):» Stå upp, tag din säng och gå hem.» 25 Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud. 26 Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad:» Vi hava i dag sett förunderliga ting.»

Matt 8:16-17 

 Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han, 17 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:» Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han.»

Luk. 4:36 -40

36 Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade:» Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.» 37 Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten. 38 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. 39 Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem. 40 Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.

Mark 7:32-35

 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne. 33 Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga 34 och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom:» Effata» (det betyder:» Upplåt dig»). 35 Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart

Mark. 1:40-45

 Och en spetälsk man kom fram till honom och föll på knä och bad honom och sade till honom:» Vill du, så kan du göra mig ren.» 41 Då förbarmade han sig och räckte ut handen och rörde vid honom och sade till honom:» Jag vill; bliv ren.» 42 Och strax vek spetälskan ifrån honom, och han blev ren. 43 Sedan vände Jesus strax bort honom med stränga ord 44 och sade till honom:» Se till, att du icke säger något härom för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär för din rening det offer som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.» 45 Men när han kom ut, begynte han ivrigt förkunna och utsprida vad som hade skett, så att Jesus icke mer kunde öppet gå in i någon stad, utan måste hålla sig ute i öde trakter; och dit kom man till honom från alla håll.

Mark. 8:22-25

Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne. 23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?» 24 Han såg då upp och svarade:» Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.» 25 Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart

Psalm 1

De rättfärdigas lycka

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare
utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.

Allt vad han gör lyckas väl. Så är det inte med de ogudaktiga,
de är som agnar som vinden för bort.

Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen,
ej syndarna i de rättfärdigas församling.

Ty HERREN känner de rättfärdigas väg,
men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

(Ps 1:1-6 SFB)

Bibelord från Romarbrevet

Romarbrevet

Rom 4:24-25

Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Ordet rättfärdig är kanske inte det vanligaste ordet i svenskan,
så det kanske kräver sin förklaring.

Att vara rättfärdig innebär i mycket korta ordalag att vara felfri, vara som Gud i sin karaktär… att vara ”rättfärdig att möta Gud”. Att inte ha några fel och brister.

Vi känner ju alla där kommer vi tillkorta…..vi vet att vi gjort fel. Alla, oavsett om vi är kristna eller inte har en visshet i sitt inre att vi gjort fel. Många ursäktar sig, många nonchalerar det, men all vet det… ”vi har alla syndat och gått mist om härligheten från Gud (Rom.3:23)

Men det glada budskapet som finns i evangeliet om Jesus är att även om vi gör fel så kommer vi att få tillgodoräkna oss den rättfärdighet som Jesus har. Eftersom Han dog i vårt ställe och liksom köpte oss fria! Om inte det är goda nyheter så finns det inga goda nyheter! Jesus dog för att vi skulle få leva tillsammans med Gud! Så att vi kunde räknas som rättfärdiga!

Det är bara en sak som krävs, och det är att vi tro på Jesus. Tror på det som Han gjorde för oss när Han dog och uppstod!

Tron på Jesus är det enda sättet för oss att kunna bli rättfärdiga, felfria och heliga!

Rom 4:18-20

Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran.

Det är inte för intet som Abraham kallas för Trons Fader! Abraham, som visade sån orubblighet i sin tro på Gud!

Abraham kände Gud, Han visste att Gud var en stor Gud och en Gud som stod vid sina löften. Inget kunde rubba hans övertygelse om att Gud skulle ge Abraham den son han lovat.

Inte ens när det såg helt hopplöst ut….hans fru var nittio år, och han själv…jag för gammal för att få en son. Men för Gud är inget omöjligt! Och säkerligen hade Abraham dag och natt Guds löften ringande i sina öron:  Gud har lovat mig en avkomma med lika många avkomlingar som stjärnorna på himlen…..

Abraham gjorde sina tabbar….försökte hjälpa Gud genom att gå in till tjänstekvinnan, t.ex. men Guds löften stod kvar i alla fall. Och trots Abrahams misstag, så stod Gud kvar vid sitt ord till Abraham. och Abraham forstsatte att tro på Gud och tappade inte modet.

Det står ju faktiskt att han blev starkare i tron allteftersom tiden gick!  Så är det för den som vet att man inte själv kan åstadkomma det, man litar hundra på Gud!

Sen står det också att Abraham gav Gud äran! Innan han sett löftet gå i fullbordan! Han klagade och gnällde inte, utan upphöjde den Gud som skulle göra under i hans liv!

Tänk om du och jag också skulle börja ge Gud äran… innan vi får se undret, så skulle den tro som vi visar då förlösa Guds kraft från himmelen.

Precis som det blev för Abraham!

Rom 4:20-21

Han tvivlade icke på Guds löfte i otro,
utan blev fastmer starkare i sin tro;
ty han ärade Gud
och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.

Det som är så typiskt för troshjältar som Abraham, är att de hade en orubblig tro på Gud.
Dom visste att vad han hade lovat, det skulle han också hålla. Det är han mäktig till!

Gud är ju inte som vi vanliga människor, som misslyckas så mycket med att hålla vad vi lovar. Vi har väl alla haft människor i vår närhet som lovat än det ena, och än det andra,
och som sen inte hållit det. Och så räcker det ju med att ta en titt på oss själva, så är vi nog likadana. I alla fall ibland…

Kanske är det sådant som gör att vi ibland har svårt att lite på Gud. Vi blandar ihop begreppen och tänker oss att Gud är likadan. Vi blir liksom färgade av omständigheterna, av människor och deras brister.

Men vi ska låta Gud få vara den Han är. Han är fullkomlig och skulle aldrig svika någon av oss. Har vi svårt att tro på det så måste vi tillbaka till Guds ord och läsa. När vi tänker på Hans ord, och är inför honom så förvandlas våra tankar. Vi blir förnyade så vi verkligen ser vem Gud är.

Och du upptäcker vi hans trofasthet. Hans absoluta orubblighet.
Om vi sviker Honom, så sviker han aldrig oss!

Rom.5:5
…..ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande,
vilken har blivit oss given

Har du du nån gång tänkt att ” den där människan… den kan jag bara inte älska”?
Det kanske är så att han eller hon har gjort dig illa, eller så har dom andra värderingar som du inte tycker om eller nåt sånt.

Jag tror nog att vi alla har känt av det här nån gång….

Men nu är det så bra att vi behöver inte lita till vår egen förmåga. Gud har försett oss med  möjlighet att älska alla människor, oavsett hur de är eller vad de gör.

Bibeln säger att Hans kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande! Alltså har vi all kärlek som vi nånsin kommer att behöva. Det finns där, nedlagd i oss. Vad vi behöver göra är att förnya vårt sinne…börja förändra våra tankar i enlighet med vad Guds ord säger.

Det är i våra tankar som allt sitter….kan vi förändra dom, så att vi tänker som Gud tänker så kommer vi också att handla som Gud handlar!

Rom 8:35-37
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.

Tänk att det finns inget som kan skilja oss från det faktum att Gud älskar oss!

Om det vore så att det var min uppfattning som var rådande, så skulle jag kunna tänka mig en hel radda av orsaker till varför Gud skulle kunna älska mig mindre.

Som detta att jag alltid lyckas göra samma felsteg om och om igen…

Eller att jag har svårt att lära mig att lyda när Gud säger att jag ska göra något.

Alla dom här ”borde göra” och ”borde vara” tankarna som ständigt vill få en att känna sig misslyckad. Jag tycker att dom också skulle kunna vara sånt som skilde mig från Guds kärlek.

Men nu säger Han att inget, absolut ingenting kan få Gud att älska oss mindre!
Visst är det ofattbart!

Paulus räknar upp massor av saker, ångest, förföljelse….Gud älskar oss mitt i varje situation som vi upplever. Det är så väldigt underbart!

:

Bönen – ett Stort Privilegium!

Att be är vårt allra största privilegium tror jag nog!
Tänk vilken förmån, att få tala med Gud, samtala om allt som man tänker på
och be för sådant som man har behov av!
Fast ibland tror jag att vi missuppfattat vad bön verkligen är. Många gånger
säger vi att vi ber när vi rabblar en massa olika behov inför Gud: Gör det, och gör det….välsigna den och välsigna den….

Inte för att vi inte får be om saker, men bön i sin sanna natur är inte att rabbla
böneämnen. Bön är gemenskap med Gud i första hand.
Att umgås med Gud och lära känna honom.
Att komma tillbaks till något av den gemenskap som vi faktiskt är skapade till!
När Adam och Eva vandrade i Eden, innan det som vi kallar syndafallet hände, så umgicks dom med Gud.
De var obekymrade, allt var perfekt, de levde mitt i centrum av Guds vilja och
de hade med all säkerhet inte en miljon böneämnen när Gud kom till dem i kvällningen…

Så vad gjorde de de…ja, de samtalade och umgicks. Kanske frågade Gud dom hur det vad dom odlat,
eller vad dom tyckte om blommorna efter vägkanten….
Eller kanske samtalade de om deras nästa trädgårdsprojekt,
eller skrattade åt de roliga namn de gett åt djuren!
Men Gud ville umgås med Adam och Eva. Därför kom Han till dem! Det är också därför
som du och jag är till ! För att umgås med Gud, för att va tillsammans med Honom.
Men ibland är vi so produktionsinriktade i våra liv att vi har inte tid att bara umgås. Vi vill få nåt gjort. Och därför rabblar vi våra böner.

Missförstå mig rätt… vi får gärna komma till Gud med våra böneämnen, men jag tror att bönen blir mycket roligare och mera meningsfull om vi kommer med rätt attityd.
Och jag tror också att vi får ser mer bönesvar. Gud längtar efter att fylla ditt behov! och när du är med Gud, läser Hans ord, samtala med honom,
så kommer du att upptäcka att Han är en god Gud… han är din Far som älskar dig…..! Klart att han vill hjälpa dig!
Hur ska vi be då? Ja, Jesus sa att vår bön skulle innehålla det här:

Matt 6:7-15

Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.
Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.
Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen.
Helgat blive ditt namn. Komme ditt rike.
Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen.
Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Gud vet vad vi behöver innan vi ens har bett….då kan man ju undra vad det är för ide med att be? Han vet ju redan!
Men då är vi där igen…. Bön är att samarbeta med Gud.
Han är ingen lyckopillermaskin där man stoppar i en rätt peng i ena änden
och så kommer det ut en vara i andra….

Vi är Guds medarbetare. Vi tror på det Gud har sagt och vi ber i tro
och Guds kraft förlöses in i våra liv! Du är en viktig kugge! Du är Guds samarbetspartner!
Det finns förstås massor att säga om bön, och mer kommer kanske senare,
men läs de här bibelorden… det är dynamit!

Rom 8:26
Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om,
det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

1Kor 14:13
Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda..

1Kor 14:15
Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet;
jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.

2 Kor 9:14
De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder.

Kol 1:9
Allt ifrån den dag då vi fick höra härom, hava vi därför, å vår sida, icke upphört att bedja för eder
och bönfalla om att I mån bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd

Kol 4:2
Var uthålliga i bönen och vaka i den under tacksägelse.

Kol 4:3
Och bedjen jämväl för oss, att Gud må åt oss öppna en dörr för ordet, så att vi få förkunna Kristi hemlighet,
den hemlighet, för vars skull jag också är en fånge;

1Tess 5:17
Bed oavlåtligen

Rom 8:26-27
Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke,
men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.
Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar,
ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.

2 Tess 3:1
För övrigt, käre bröder, bed för oss, att Herrens ord må hava framgång och komma till ära hos andra likasom hos eder,

1Tim 2:8
Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de,
fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.

Heb 13:18
Bed för oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete,
eftersom vi söka att i alla stycken föra en god vandel.

Jak 1:5

Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud,
som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.

Jak 1:6-8

 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren –
en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.

Jak 5:13

 Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja.
Jak 5:14

Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste;
och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen;
och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet.

Jak 5:16
Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade.
Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.

1Petr 4:7
Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfulla och nyktra, så att I kunnen bedja.

Jud 1:20
Men I, mina älskade, uppbyggen eder på eder allraheligaste tro,
bedjen i den helige Ande,

Fe flesta texterna är från 1917 års översättning

Läs gärna ur:
Svenska Folkbibelns översättning

Bilderna på denna sida kommer från

Smörja med olja

Jak 5:14-15


Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.

     

Att smörja med olja är en biblisk princip. I Gamla testamentet så smorde man människor in i tjänst, t.ex. profeter och kungar.  När de var smorda in i sitt ämbete så var Guds Ande över deras liv på ett särskilt sätt. Oljan är i bibeln en bild på den Helige Ande.

När man använder olja när man ber för människor, så är också det en bild på det faktum att den Helige Ande verkar när vi ber. Att Han berör personen med sin kraft. Det är inte själva smörjandet  som helar personen – det är ingen religiös magisk ritual på det sättet – utan det fungerar mer som en hjälp för tron, en slags kontaktpunkt som hjälper mig att tro på vad bibeln säger, nämligen att när vi ber för människor så blir dom friska!

Det är intressant att notera i den här versen att det är inte själva smörjandet med olja som botar, utan det är trons bön som botar!

När vi ber behöver man inte använd någon speciell olja, för det är inget magiskt med själva oljan. Det går bra med vanlig matolja, jag har till och med hört en berättelse om några som som varit helt nya i tron, men som ville praktisera det bibliska med att be och smörja med olja, och som åkte till macken och köpte motorolja! Enligt utsago så blev personen helad! (…fast det är kanske inte att rekommendera…:) Många använder olja från Israel, men det är inte nödvändigt.

Svenska Folkbibelns översättning

Jesus Tog Våra Sjukdomar

1Petr. 2:24

Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.

Det Jesus gjorde för oss på Golgata var att ta vår synd på sig. Han betalade priset, så vi kunde få en väg till frälsning. Våra synder är förlåtna och vi kan få leva i frid med Gud nu!

Men på samma sätt tog Han också våra sjukdomar. Genom de sår och de slag som Jesus fick, så bar han våra sjukdomar på korset. Och på grund av det så är vi idag botade säger bibelordet här ovan.

Men, hur funkar det då, jag är ju inte helad kanske nån tänker. Hur kan det stå att vi är botade? Man blir ju inte automatiskt frisk när man blir kristen. Lika lite som jag automatiskt slutar att synda på alla punkter när jag börjar tro på Gud.

Nej, självklart inte. Men när vi säger vårt ja till Jesus och tar emot förlåtelse för våra synder, så är vi förlåtna. Vi är till och med heliga och utan synd säger Bibeln. Fastän vi faktiskt fortsätter att synda. men vi får ju tillgodoräkna oss Jesu rättfärdighet. Och därför ser Gud oss som syndfria. Underbart! Vi är fria från synd!

På samma sätt är det också med våra sjukdomar. Genom att Jesus tog sjukdomarna så är vi botade! Allt är redan klart! Vi behöver egentligen inte fråga Gud om Han vill hela oss. Bibeln säger att vi redan är botade! Alltså: Fiendens makt är bruten, Guds kraft är verksam i våra liv, och vi kan förvänta Guds mirakelkraft!

 

Svenska Folkbibelns översättning

Psalm 20

För sångmästaren, en psalm av David.

HERREN må höra din bön på nödens dag,
Jakobs Guds namn må beskydda dig.

Han skall sända dig hjälp från helgedomen, från Sion skall han stödja dig.
Han skall tänka på alla dina offer, med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
Han skall ge dig vad ditt hjärta begär och fullborda alla dina planer.

Då skall vi jubla över din frälsning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
HERREN må besvara alla dina böner.

Nu vet jag att HERREN frälsar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel,
genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.

Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
men vi berömmer oss av HERRENS, vår Guds, namn.
De sjunker ner och faller,
men vi reser oss upp och blir stående.

HERRE, fräls oss! Konungen skall svara oss när vi ropar.

(Ps 20:1-9 SFB)

 

Follow by Email
Facebook
Pinterest
fb-share-icon