Nu har jag inte haft tid på jättelänge att blogga här, för jag håller på att bygga upp en internationell sajt med massor av bibleord och uppmuntran. Så småningom kommer också en ny blogg…
På den nya sidan finns också möjlighet för dig att dela vad ett bibelord har betytt för dig! Sidan är på engelska, men du får gärna skriva på svenska, så gör jag en översättning på ditt inlägg! Välkommen!
Idag har jag läst mitt favoritkapitel i Bibeln. Det kapitlet är som en riktig guldgruva! Det finns precis hur mycket som helst för oss att hämta där!
Det brukar ju vara frågor i tidningar ibland: Vad skulle du ta med dig till en öde ö? Jag tror jag skulle kunna svara att det här kapitlet är det enda jag behöver (även om jag förstås skulle föredra att ta med hela Bibeln…å lite matsäck kanske…)
Jag lyssnade på en predikant för en sisådär hundra år sen eller nåt…längesen var det iaf; han sa så här: Om Bibeln är en ring..då är det här kapitlet pärlan på ringen! Och det var väldans bra uttryckt!
Nu undrar du förstås vilket kapitel det är?
Just det.
Romarbrevet 8!
Det börjar så fantastiskt med att slå fast att nu finns det ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus! Tänk va! Ingen fördömelse! Det finns ingen fördömelse – den existerar inte! Och ändå så låter vi så många gånger fördömelsens tankar trycka ner oss i skosulorna.
Det finns dagar då tankar av fördömelse hamrar i sinnet värre än en elektrisk spikhammare.(eller vad det nu heter..) Spikpistol kanske? Våran själafiende dundrar på med allt som vi gjort fel och försöker få oss att glömma bort att vi faktiskt är helt fria i Jesus och inte alls behöver lyssna på de där tankarna!
Att läsa detta på morgonen är som att hälla glädjeolja i hjärtat! Det är ju så fantastiskt att man nästan spricker! Och idag behövde jag höra det igen! Det finns så mycket negativa tankar, så mycket människoåsikter, så mycket saker som vill förgifta mitt sinne.
Men jag behöver inte ta in det här giftet, jag kan deklararera för mig själv och djävulen att det finns ingen som helst fördömelse! Inte för mig! Jag tillhör Jesus!
Det är så fantastiskt underbart att man bara kan smälla av på mitten! Å detta en helt vanlig fredagsmorgon!
Det kommer nog mer Romarbrevet 8 framöver!
Ibland kan man ju undra vad man håller på med.. Spelar det som jag gör någon roll egentligen? Är mitt liv så värdefullt att jag en dag när det tar slut, kan se tillbaka på det med glädje och tacksamhet? Hur ska man egentligen veta om man satsat rätt, om man inte bara slösat bort det på grejer som är helt bortkastade….
Jesus har ett bra svar på det när han pratar med lite människor en dag. Han sammanfattar det viktigaste i två meningar…helt otroligt..hur han får ihop alltihop med bara några få ord…. Han säger:
”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Mar 12:29-31
Gud måste få va nummer ett…att älska Gud först och främst är det absolut viktigaste! Allt annat falnar i jämförelse. Att älska honom innebär att vara med honom, att ha sin tillfredställese i Gud. Det är intressant att se hur den här bibelversen, som är Gamla Testamentets stora honnörsord…betonar hur hela våra liv, våra tankar, vårt förstånd, hela vår energi…allt ska ha ett focus…..jag älskar min Fader i himmelen!
Att det är lätt att komma ur den här gemenskap känner vi väl alla till….det är lätt att man blir ljummen. Att andra saker blir viktigare. Men fortsätter vi så, kommer vi att stå där en dag…besvikna över at vi inte tog vara på livet på rätt sätt… Jag antar att vi aldrig kommer att tänka: Jag önskar att jag inte hade tagit så mycket tid med Gud, att jag inte gett mitt liv till honom.. Tvärtom..en dag kommer jag att undra…varför tog jag inte Hans ord på allvar lite mer…. en dag….så upptäcker vi att det är livet med Gud som allting handlar om. Det är därför vi lever överhuvudtaget.
Och sen då…älska din nästa så som dig själv….vi kanske ibland skulle önska att det stått: Älska dig själv och din nästa om du har lust…eller nåt i den stilen! Men grejen är den att om man älskar Gud, så älskar man också sin nästa! Det hör ihop! Och man älskar sig själv med för den delen! (Förresten är det väl omöjligt att älska sin nästa på rätt sätt om man inte älskar sig själv, eller hur…) Gud älskar människor, Jesus har dött för alla och öppnat en väg för alla! Han visade så mycket kärlek….Vi är Guds barn och vi ska också älska människor!
Gör man det här så har man säkert satsat rätt. Då vet man att en dag kan jag känna att jag tog vara på livet på bästa sätt. Inte fullkomligt och perfekt förstås, men jag hade rätt ambition och rätt inställning!
Lyssna på den otroliga låten:
Det är väl ofta så med oss lite till mans, att man går och tänker på det som ligger där framme…. Stora drömmar kanske, eller mindre…men man ser framåt och planerar för sitt inre. Och så är risken att man bara lever ”där framme”….. Då….när detta händer, då ska jag riktigt njuta, eller så ska jag vara riktigt glad….tänker man.
Drömmar måste vi alla ha…framtidsvisioner tror jag är livsnödvändigt för varje människa. Faktum är att Bibeln faktiskt säger att utan profetia…alltså en ord från Gud, något att rikta blicken emot, så förgås folket. En engelsk översättning säger att utan vision så går folket under… Vi behöver verkligen kunna se framåt.
Men vi får ju inte heller glömma att ta vara på tiden nu..medan man väntar… Att ta vara på det man har omkring sig som ger en glädje. Vi har alla blivit så väldigt välsignade av Gud, och jag tror i bland vi är alldeles för lite tacksamma….eller? Jag bestämde mig i somras…ni vet när det var ett sånt där underbart väder, att jag skulle bli mycket mer tacksam än vad jag varit förut. Tacksam för att jag kunde tassa ut i trädgården i bara nattlinnet, och ta med en kopp kaffe och bara njuuuta! Tacksam för att min hortensia överlevde den hårda vintern och äääntligen visade ett livstecken. Och för att rosbusken blivit så stor och var översvämmad med rosenknoppar…
Plötsligt, om jag bara tittade mig omkring så fanns det så mycket att ta vara på…sånt som är så lätt att glömma bort…där mitt i vardagen. Det är sånt här som jag tror Gud gläder sig åt. Att Hans barn är tacksamma för allt som han gett till dem! Trots att allt inte är perfekt och förmodligen aldrig kommer att bli det. Men mitt i det röriga så finns så mycket underbart att ta vara på!
Just nu är jag glad över att ha kommit igång med bloggen igen…efter flera månaders uppehåll!!
Det är märkligt hur lätt vi har till att kännas oss anklagade och fördömda. Så fort vi misslyckats eller tror att vi har misslyckats så dyker tankar av fördömelse upp. ”Varför gjorde jag så här? ” Jag bara misslyckas jämt” Och varför går det så bra för alla andra, men inte för mig?
Och misslyckas gör vi ju ofta, och därför kommer också tankarna ofta. Och vad värre är, vi tror att Gud tänker likadant om oss: ”Tänk att hon misslyckas igen”, eller ”varför kan han aldrig göra saker ordentligt!”
Om vi inte passar oss så skapar de här fördömande tankarna en inre bild av oss som dåliga, misslyckade människor. Och om vi har den bilden av oss, kommer vi på grund av det också göra sämre ifrån oss, än vad vi annars skulle göra. Så funkar de negativa mönstren vi har.
Tänk så underbart då att vi istället får ta till oss bibelns befriande ord om att ”Det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus gjort mig fri från syndens och dödens lag! Med andra ord: När vi är frälsta så har synden tagits bort, och vi lever fria från synd! Vi lever i Jesus och Han tog den! Synden alltså! Lagen som sa att du måste göra si eller så och om du inte gör det så blir du straffad. Men nu har livets Andes lag kommit i stället, och jag är fri! Inget kan längre anklaga mig!
Men varför är det så då att jag ialla fall alltid känner mig anklagad och nedvärderad? Och att jag ibland tror att det också är så som Gud ser på mig? Jo, därför att vårt sinne som är våra tankar osv, är felprogrammerade! Sinnet tänker fortfarande på det gamla sättet, eftersom det tillhör den gamla människan. Men i ditt hjärta är du en ny skapelse, och där finns vissheten att du är fri från synd!
Vad ska vi gör då? Vi får mata vårt sinne med de Guds ord som säger sanningen! Som att det inte finns någon fördömelse för den som är i Kristus Jesus! Tänk på de orden och många andra som säger samma sak: Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. Gal.5:1
Det är så väldigt viktigt att vi vet vad vi tror på och att vi lever i det! Vi har en fiende som alltid vill att vi skall vara under trycket av fördömelse eftersom han vet att vi då kommer att sakna all frimodighet att både tjäna Gud, och komma inför Honom och be om hjälp. Att leva under fördömelse gör en handlingsförlamad. Eller också får det en att göra saker för Gud med fel motivation. Känner vi oss dåliga frestas vi alltid att försöka rätta till det genom att göra goda gärningar, och sen är vi in under lagen och slaveriet igen. Därför anklagar fienden oss hela tiden. Han kallas inte för åklagaren för ingenting. I uppenbarelseboken avslöjas att han anklagar de kristna både dag och natt! Han ger sig inte…han vill ha oss alla under fördömelsens elände.
Tack och lov att vi får proklamera oss som segrare över synden! Vi behöver inte lyssna till ett ord av fördömelse! Vi är Guds barn och fullständigt fria!
Det finns väldigt många bilder av Gud som florerar. Och det verkar som om gudsbilderna ändras beroende på vilka erfarenheter man går igenom. Går det bra för mig så är Gud god och svarar på bön, men går det dåligt, så är han emot mig och vill straffa mig, eller i alla fall lära mig något genom att sända jobbiga omständigheter i min väg . Många av de gudsbilder vi går omkring med tenderar att va väldigt subjektiva.
Men är vi hänvisade till att gissa oss till vem Gud är genom att försöka tolka omständigheter i våra liv? Eller är det så att det går att få veta vem Gud är på ett objektivt sätt? För det är ju så att om det finns en Gud, vilket jag är alldeles övertygad om att det gör, så måste han ju vara på ett visst sätt? Han måste ha en karaktär, och måste ha en personlighet. Det måste finnas något som är sant om denne Gud!
När Bibeln beskriver vem Gud är så träder det fram en bild av en god Far som älskar sina barn. Så här säger Jesus: Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom. Matt 7:7-11
Här visar Jesus på hur självklart det är att Gud är en god Gud. Och att Han är god mot sina barn! Om vi till och med förväntar oss att människor som inte ens har Gud i sitt hjärta ska vara goda mot sina barn, hur mycket mer skall då inte Gud ge vad gott är till de sina, säger Jesus. Men många gånger så är det precis så vi tänker. Om något tråkigt drabbar oss säger vi: Varför gör Gud så här mot mig? Jag bad honom hjälpa mig, men se nu vad som hänt….och så tror man att det är Gud som orsakat problemen. Men vi kan inte låta våra erfarenheter styra vår bild av Gud, vi måste gå till det ord som Han själv gett oss, för att där se vem Han är! Och där står det att Han är god!
Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Jak 1:17 Det är det goda vi får som kommer ned ovanifrån, och allt annat har det onda som ursprung. Gud själv förändras inte, det växlar inte mellan ljus och mörker hos honom. Han är bara god!
Men är det ändå inte så att Gud ser allt det vi gör fel och straffar det? Inte vill Han väl att vi skall leva på ett felaktigt sätt? Nej, synd kan aldrig bli acceptabel i Guds ögon. Syndens lön är döden, säger Paulus. Synd får en oerhörd konsekvens. Men det underbara är att Gud har tagit itu med synden. Och Han gjorde det på ett sätt som verkligen visade vilken oerhörd kärlek Han har till dig och mig! Han sände Jesus, Sin ende Son, att ta vår synd på sig. Han fick ta ditt och mitt straff. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16
På det allra mest tydliga sätt har Gud bevisat sin kärlek till dig och mig. Han är inte arg på oss, allt som stod emellan oss och Gud har han eliminerat. Jesus tog vår synd. I det ögonblick du tar emot Jesus som din Frälsare, räddare från synden, så tillräknar inte Gud din synd mer. Du är förlåten. Det är som att du inte alls hade syndat!
Och då innebär detta följaktligen att Gud inte straffar dig för dina felsteg! Gud sänder inte en massa negativa omständigheter i din väg bara för att du gjort något fel. Gud är inte ute efter att sätta dit dig! Han vill undervisa dig i sitt ord om vad som är rätt och fel och Han ger oss sin Helige Ande som är vår lärare. Men synden har Jesus tagit hand om!
Gud är en god Gud. Och Han älskar dig. Utan förbehåll! Du är Han favorit! Eller som nån sa: Gud har ett foto på dig i sin plånbok!
Nu kommer den här låten igen…den är såååå bra….!
Det där med att va utvald borde nog ha en ganska positiv klang. Det visar att man är någon speciell, att någon har tänkt på en och bestämt sig för att välja mig. För denne någon tyckte om mig, och ville va med mig.
Fast för mig har det inte alltid varit positivt, det där ordet utvald. För mig har det nog mer känts som risken att bli bortvald istället. Ni vet, när det var gymnastik i skolan och någon, oftast den bäste, skulle välja lag. Och han eller valde ut dom bästa, snabbaste och duktigaste av alla, och stod och hoppades på att han skulle slippa få med dom där som var så dåliga. Rasket. Dom som alla visste att dom tjänade ingenting till att ha med. Dom sämsta. Jag då, som alltid hörde till gruppen som alltid blev vald sist, hoppades varje gång på att man skulle slippa bli allra sist. Det var så hemskt pinsamt.
Men nu vet jag att jag är utvald! Av Honom som älskar mig oavsett om jag är bra på brännboll eller inte. Oavsett om jag hör till dom lyckade eller inte. Jag är älskad och utvald av en Gud som inte värderar mig hit eller dit…Han bara älskar mig!
Jaha, tänker nån. Då är det ju ändå så då, att Gud väljer ut en del och väljer bort andra! Jag har haft många diskussioner med människor som tror att ordet utvald betyder att Gud väljer ut en del till frälsning, och att det på något sätt är förutbestämt.
Och Gud har valt ut vissa till frälsning, det är helt sant! Men Han har valt alla till det! Så här står det i 1 Tim 2:4:
…..som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
Gud vill att alla ska va Hans barn, men alla är inte det. Inte på grund av att Gud inte valt dom, utan på grund av att dom inte valt Gud. Inte tagit emot det Jesus gjort för dom på korset.
Så här hänger det ihop: Gud valde Jesus att vara den som skulle ta bort den synd som hade infilterat varje människa. Jesus är den utvalde frälsaren. Och när du och jag tror på Honom, så är vi som Bibeln säger ”i Honom! Vi tillhör Jesus, vi är Guds barn. Och i Honom är vi utvalda! Men det är jag själv som bestämmer!
För mig skulle jag aldrig någonsin kunna tänka tanken att inte tillhöra Gud. Han är en så underbar Gud, Han är min himmelske Far, och Hans som Jesus var villig att till och med dö för mig, för att rädda mig så jag kunde komma hem igen. Aldrig i livet att jag tackar nej till något sådant.
Jag är så tacksam att jag är utvald och älskad! Skynda dig och bestäm dig du också om du inte gjort det!
Undrar hur man blir frälst..? Enkelt…säg till Jesus att du tror på det han har gjort för dig, att han tog din synd på korset….och att du nu vill leva ditt liv tillsammans med honom! ….easy and lifechanging!
Läs mer här: http://www.engodgud.se/varfor.html
Igår eftermiddag var jag ute på promenad med mina hundar, jag gick lite kors och tvärs i byn och var ute ganska länge. Sen var jag på baksidan av huset för att leka med småvovvarna (som inte alls är små längre, förresten) och vi hade en riktigt härlig dag i snödrivorna!
Frampå kvällen skulle jag ringa ett samtal från mobilen, till ett inprogrammerat nummer där, när jag upptäcker att jag måste tappat mobilen. Den fanns inte i hela huset och när jag ringde till den så hade den slagit av och jag visste att den var nyladdad. Nä, tänkte jag, min nya mobil, med en fin kamera och allt..Usch vad tråkigt. Och så blir man så där trött på sig själv…vilket slarv!
Jag funderade på var jag kunde tappat den och förstod att det måste vara någonstans utefter promenadvägen eller i snödrivorna där jag lekt med hundarna…det är långa sträckor vi pratar om, och mycket djup snö…..
Tog ficklampan och gick samma väg, men inget spår av nån telefon, kollade runt i snön runt huset, inget resultat. Häpp, den är borta, så jag ringde och spärrade numret. Hela tiden så bad jag inom mig…för jag vet, Gud har hjälpt mig många gånger tidigare. Jag är glad att han inte tröttnar på vimsiga mig…
En gång skulle jag åka utomlands och tänkte plocka fram passet kvällen innan. Jag har ett ställe där ALLTID passet ligger, men inte den här gången. Fick lite lätt panik, letar som en galning och ringer till min kompis att hon måste be….Så ringer hon en stund senare och undrar om jag hittat passet…Nä säger jag, där jag sitter i alla utrivna bokhyllor och lådor…..Har du letat på toan, sa hon. Jadå..sa jag där är den inte. Du tror inte att den hänger nånstans? Nä det kan jag inte tänka mig, sa jag. Nähä, sa Lisa, vi får fortsätta att be.
Jag la på luren och fortatte riva bland böckerna, när jag tänkte: Jag ska nog gå ner på toan. Satte mig ner och mina ögon föll på en baddräkt som hängde på en krok. Men vad är det som hänger där bakom baddräkten tänkte jag, och sträcker mig fram, bara för att se att där hänger min säkerhetsväska…med just det..passet i! Hängde…på toan! Kunde det bli mer mitt i prick!
Gud är verkligen god även mot slarvmajor som jag. Jaha, tillbaka till telefonen. Jag grunnade och bad i natt….gode Gud. Hjälp mig att hitta min telefon, jag vill inte köpa nån ny nu… Somnar sen och går upp på morgonen för att rasta hundarna. Tar lille Zebbe och går en sväng på baksidan så han kan göra sånt som vovvar gör. Passar så på att säga till honom….leta nu upp mattes telefon är du snäll…..
Efter några minuter ska vi gå in för det är kallt och jag har bara nattlinnet under kappan, när jag ser hur min lilla labb står och gräver i en snödriva. Han har hittat nåt! Just det-telefonen! På hela denna stor yta som vi gick och som vi lekte igår, så springer vovven på den! Så gôtt! Jag tar in den och torkar av den och den funkar perfekt. Yes!
Gud är så god, han bryr sig om det där lilla, likväl som det stora! Hans kärlek……å jag bara smälter….
Och Zeb…han får nog en extra godbit idag! Och här kommer ett par bilder på dagens ena hjälte!
För andra kvällen i rad så fick man sitta där i soffan och se hur våra svenska idrottsmän och kvinnor gör fantastiska prestationer i skidspåren. I går tog Charlotte Kalla guld på 10 km längd och idag stog Björn Ferry OS-Guld i skidskytte. Och som dom gör det! Med självförtroende så det sprutar, och med en styrka så man baxnar!
Jag blir väldigt imponerad av den målmedvetenhet som dessa idrottsmän har. Man satsar precis allt för att nå detta enda mål, att komma längst upp på prispallen. De lägger ned oräkneliga timmar på träning, och de försakar mycket av det som vi andra tycker är självklart. För man har det här målet i sikte. De liksom ser det framför sig, och fokuserar på att bli den allra bäste. Man måste beundra deras attityd och deras uthållighet.
Tänk om vi som kristna hade samma inställning och samma tåga när det gäller vårt kristna liv. Att vi gick inför det och satsade allt för att få se den dröm som Gud lagt ner i våra hjärtan gå i uppfyllelse. Vad skulle hända om vi lade ner lika många timmar i Guds ord och i gemenskap med Gud som dessa idrottare lägger ner i träningslokalen. Inte nån gång då och då, utan varje dag, året runt…?
Vad skulle hända om vi mediterade och tänkte på alla Guds löften, och såg uppfyllelsen av dem framför oss, ungefär som en en skidskyttekung tränar och går igenom sina skjutserier i huvudet tusentals gånger innan det stora loppet? Skulle vi få se mer av Gud i våra liv då? Skulle vi få genombrott på det vi väntat så länge på då?
Med all säkerhet är det så. Tron växer när vi är i Guds ord. Gud sa till Josua när hans stod inför sitt livs stora uppdrag: Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. Jos 1:8 För Josua gällde det att fokusera, att tänka på det som Gud hade sagt. Att se det framför sig och sen göra det som han skulle göra.
Ibland kan vi nog vara lite för likgiltiga. Vi rycker på axlarna och tänker, nähä, det blev väl inget bönesvar den här gången. Eller: vi får väl se hur det blir. Gud kanske inte vill använda mig…. Vi ursäktar oss och sätter oss sen till ro. Och tycker att det borde väl ske utan att jag ger mitt liv till det. Men så sa inte Paulus. Han använde faktiskt idrottstermer han också när han skulle beskriva det kristna livet. han sa: ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Fil 3:13-14
Paulus satte sig inte till, han var hela tiden på väg. Målet var himlen, och på väg dit hade han ett viktig uppdrag att utföra. På det uppdraget satsade han allt. Du och jag har också viktiga uppdrag. Du och jag har fått kallelse från Gud att göra olika saker. Frågan är vilken inställning vi har? Är vi soffliggare, eller är vi på banan, med fokus på vad Gud sagt, drivna av en vilja att vinna det verkliga segerpriset!
Allt är möjligt!
Kan ju va lite out of season att prata sådd och skörd nu, med en massa snö och fler grader kallt…fast det blir snart vår, så det så! Det är dagsmeja i solväggen, och fåglarna börjar låta som hela orkestrar i träden, så det kommer….!
Men i alla fall så är det så att det som man sår får man skörda. Även på det andliga planet. Vad jag säger och vad jag gör har betydelse, eftersom både ord och handling skapar. Det funkar som en andlig lag. På samma sätt som det är självklart att när jag sår morötter så kommer det inte upp rödbetor. Det blir morötter! Och när jag ständigt talar en massa negativt, så kommer det ingen god skörd på det. Det kommer en negativ skörd!
Häromdan när jag satt bakom datorn och läste min Bibel som jag brukar, så var det just det här om sådd och skörd som kom upp. Orden träffade mig och visade på ett tydligt sätt hur Gud vill att jag skulle agera. Gud talar ju till oss, mestadels genom sitt ord. Jag satt nämligen där och tyckte att jag blivit orättvist behandlad av människor. Kände mig övergiven av dem som jag trodde älskade mig. Och jag bad Gud om hjälp hur jag skulle hantera det hela. Mitt ”kött”, alltså min egen vilja ville få mig att ge igen, hämnas på ett eller annat sätt. Jag hade inte gett efter för det, men det var frestande just då. Det var då orden från Galaterbrevet dök upp:
Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Gal 6:7-9
Usch, vad det kan va frestande att så på fel ställe. Att så i köttets åker. Att hämnas, att ge igen, att springa runt och prata…..Eller att dra sig undan, tycka synd om sig själv…… Man vill ibland tro att man liksom har rätt till det. Jag har ju i alla fall blivit felaktigt behandlad….Men det jag då gör är att jag sår i köttets åker, och jag kommer att skörda död….mörker i mitt liv.
Min enda rätt som kristen är istället att visa kärlek. Att svälja förtreten och så i Andens åker. Att så vänlighet, att så av allt det som Gud gett mig att ge vidare, och sen vänta på den skörden. På andligt liv, på välsignelse från Gud!
Det är inget snack om saken…om jag väljer att så i Andens åker så kommer jag att få skörda liv. Även om det tar ett tag!
Som sagt, det blir snart vår…och då växer det såna här i min trädgård!
